Anläggning av regnbädd och fördröjningsmagasin för dagvatten i Vattholma, Storvreta

Projektet gällde anläggning av en regnbädd med underliggande fördröjningsmagasin för dagvatten i Vattholma, Storvreta, åt en samfällighetsförening som ansvarade för gemensamma ytor i ett radhusområde. Uppdraget omfattade både projektering och utförande och syftade till att avlasta det kommunala dagvattensystemet samt minska risken för ytlig översvämning vid skyfall. Lösningen placerades längs en intern körbana och intill en grön slänt där flöden från tak och hårdgjorda ytor tidigare hade samlats.

Så gick arbetet till

Arbetet inleddes med inmätning, markteknisk genomgång och kontroll av befintliga ledningar. En TA-plan togs fram och området spärrades av med tydlig skyltning. Geoteknisk information och perkolationstest visade ett lager av siltig morän över lera, vilket påverkade dimensioneringen av fördröjningsvolym och bräddningsnivå. En detaljerad arbetsberedning upprättades och egenkontroller planerades innan schaktstart.

Schakt genomfördes etappvis för att bibehålla tillgänglighet. Massor med låg bärighet avlägsnades och transporterades till godkänd mottagare. Botten planades och komprimerades, varefter en skyddande geotextil N2 lades som separationsskikt. Ovanpå geotextilen lades ett dränerande lager makadam 8–16 mm. Fördröjningsmagasinet byggdes upp med dagvattenkassetter i plast med integrerade inspektionskanaler, omslutna av geotextil och med anslutning till en strypbrunn. Strypningen dimensionerades utifrån beräknad tillrinningsyta och gav ett kontrollerat utlopp mot det kommunala nätet, medan bräddning ordnades för extrem nederbörd.

Tillrinningspunkter från stuprör, rännstensbrunnar och en parkeringsyta samlades via nya dräneringsledningar DN110–160 med cirka 5 ‰ fall. Två betongbrunnar DN600 med sandfång installerades uppströms magasinet för att fånga sediment. In- och utlopp provspolades och filmdokumenterades. Efter installationskontroll av kassetterna återfylldes schakten med tvättad makadam och överbyggnad anpassad för omgivande marknivåer. Ytan formades med svag lutning in mot regnbäddens kant så att ytvatten leddes in på ett kontrollerat sätt.

Regnbädden uppbyggdes med ett växtsubstrat av siktad matjord med inblandning av biokol och sand för att förbättra infiltration, näringshållning och struktur. Kantavskiljning i stål placerades för att separera bädden från gångytor. Växtvalet bestod av tåliga perenner och gräs som trivdes i periodvis fuktiga förhållanden, till exempel starr, tuvtåtel, daglilja och strandiris. Slit- och erosionsutsatta inlopp förstärktes med natursten och markduk för att hindra urspolning. Slutligen grovstädades platsen, marker återställdes och en skötselplan överlämnades till föreningen med instruktioner om ogräsrensning, kontroll av sandfång och årlig genomspolning av inspektionskanaler.

Resultatet skapade en diskret och funktionell grön yta som hade tagit emot och fördröjt dagvatten från området enligt projekterade flöden. De boende fick torrare gångstråk efter regn och lokala vattensamlingar hade försvunnit. Dokumentation, relationshandlingar och foton överlämnades tillsammans med driftinstruktioner, vilket underlättade övergången till förvaltning och framtida uppföljning.